Krönika i Godmorgon världen, Sveriges Radio P1, den 8 december 2019.

Om att byta övertygelse

I en lite bortglömd film av Milos Forman, Goya’s Ghosts, om konstnären Francisco Goya, spelad av Stellan Skarsgård, är centralgestalten inte så mycket Goya själv som broder Lorenzo, spelad av Javier Bardem, en maktlysten och förslagen munk i tjänst hos den spanska inkvisitionen i slutet av 1700-talet. För att avleda inkvisitionens hotande intresse för hans egna mellanhavanden med den misstänkt kätterske Goya, föreslår broder Lorenzo istället en kampanj för att hitta förklädda judar och bränna dem på bål. Men Lorenzo trasslar in sig i sina egna intriger och blir till sist en belastning för inkvisitionen och tvingas fly ur landet.

När Napoleons arméer femton år senare invaderar Spanien har de i sitt följe en åklagare, eller snarare politisk kommissarie, med uppgift att rannsaka och döma ledarna för den nu upplösta inkvisitionen.

Det är naturligtvis ingen mindre än broder Lorenzo som har bytt Gud mot Revolutionen, och med samma målmedvetenhet som han nyss jagade inkvisitionens fiender, nu jagar revolutionens – det vill säga sina forna bröder.

Jag kommer osökt att tänka på broder Lorenzo när jag ser den amerikanske republikanske senatorn Lindsey Graham sitta i baksätet på en bil och rörd till tårar tala om sin politiske motståndare Joe Biden.

”Det finaste person jag någonsin mött i politiken”, säger Graham, ”en så god människa som Gud någonsin skapat.”
A good a man as God ever created.

Fyra år senare finner vi samme Lindsey Graham i spetsen för Donald Trumps kampanj för att smutskasta Joe Biden. Med samma känslosamma övertygelse ekar han nu varje konspirationsteoretisk tweet från Vita Huset om den korrupte Joe Biden, och erbjuder sina tjänster som Trumps attackhund i senaten.

Det ligger nära till hands att förklara människor som broder Lorenzo och Lindsey Graham med att de inte har några övertygelser, i varje fall inga djupare, och att de därför över en natt, och till synes utan att blinka, kan gå från en övertygelse till den rakt motsatta, och med till synes samma glöd angripa en position som de nyss försvarade, och smutskasta en person som de nyss hyllade.

Och plötsligt ser jag dem lite här och var, broder Lorenzos nutida efterföljare, politiker som med ett medietränat leende säger sig tro på en sak ena dagen och en annan nästa dag.

Det jag tror skiljer dem från broder Lorenzo är lättheten med vilken de verkar göra det. Exempelvis, att ena dagen med stor glöd förespråka en invandrings- och asylpolitik som de dagen innan med lika stor glöd har bekämpat som extrem och omänsklig.

Det är inte så mycket själva förändringen jag vill åt, inte heller själva politiken, människor måste rimligen kunna ändra uppfattning, och kanske också övertygelse.

Nej, det är lättheten jag noterar.

I synnerhet när det inte så mycket är förändringar i sakförhållandena som har påverkat det dramatiska bytet av övertygelse, som förändringar i maktförhållandena.

Det som nyss var extremt och omänskligt har blivit populärt och mäktigt.

Att offra övertygelse för makt är i och för sig inget nytt, men tidigare var det inget man ville skulle synas.

I de sociala mediernas tid däremot, verkar det inte längre spela någon roll att det syns, eftersom det under Donald Trumps twittervälde blivit alldeles klart att du kan ha en övertygelse den ena dagen och en motsatt övertygelse nästa dag, och inte förlora minsta stöd och sympati för den sakens skull, utan tvärtom kanske vinna.

När vi i de sociala mediernas tid inte längre kan lita på någons övertygelse, eftersom vi inte längre kan vara säkra på vem någon är, eller vad någon vill, eller om någons övertygelse är verklig eller påhittad, handlar det snarare om vem som kan framstå som mest autentisk i sin principlöshet och ombytlighet.

Den som darrar mest på manschetten, ja rentav visar tecken på skam, är en förlorare.

Broder Lorenzo drabbas till sist av skammen. När inkvisitionen återinstalleras och han erbjuds byta övertygelse än en gång, vägrar han  – och avrättas under plågsamma former.

Jag misstänker att broder Lorenzos nutida efterföljare inte skulle förstå honom.