Krönika i Godmorgon världen, Sveriges Radio P1 den 14 februari 2021.

Lögnens klimat

 För några veckor sedan avslöjades att en mening hade tagits bort ur ett officiellt regeringsdokument om Sveriges Coronastrategi. Det var inte en mening vilken som helst, utan en mening som när den togs bort förändrade vad regeringen i april förra året hade slagit fast som det övergripande målet med strategin.
Samma dokument som då slog fast att det övergripande målet var att minska takten på smittspridningen, så att ”inte väldigt många skulle bli sjuka samtidigt”, förvandlades i slutet av januari i år till ett dokument där det övergripande målet var att minska smittspridningen, punkt slut.
Det innebar att en strategi vars övergripande mål i april förra året tydligt skiljde Sverige från de flesta länder i omvärlden, också våra nordiska grannländer, ändrades till en strategi vars övergripande mål redan då hade varit detsamma som omvärldens.

Som av en tillfällighet var det en ändring som gav stöd åt regeringens och folkhälsomyndighetens försök att tona ner de skillnader mellan Sverige och omvärlden i just synen på smittspridningen som under hösten och vintern hade blivit föremål för en växande granskning och kritik, bland annat i Coronakommissionens rapport.
Som av en tillfällighet var det också en ändring som visade sig ha gjorts samma dag som moderaterna hade begärt att riksdagens konstitutionsutskott skulle granska de politiska beslut som legat till grund för Sveriges Coronastrategi.

När ändringen, genom en påpasslig journalist, kom till offentlighetens kännedom förklarade det ansvariga statsrådet, Lena Hallengren, att ändringen hade skett av misstag, och att hon inte visste hur det hela hade gått till eller varför, men att dokumentet nu var återställt, och att uppmärksamheten kring ändringen saknade proportioner.
Jag tycker för min del att uppmärksamheten har fått minst de proportioner som ändringen förtjänar.
För det här handlar inte om Sveriges Coronastrategi – varken då eller nu.
Inte heller om hur exakt det gick till när ett offentligt regeringsdokument ändrades från att säga en sak till att säga något helt annat.
Det handlar om hur Lögnen med stort L riskerar att ta över politiken.
Och då menar jag inte det traditionella småljugandet; halvsanningarna, nödlögnerna, PR-flosklerna, och allt det där.
Lögnen som ett nödvändigt ont, om man så vill.
Vad jag menar är Lögnen som ett politiskt klimat.

Ett klimat där politikens sanningar eller halvsanningar inte längre har någon konkurrensfördel gentemot lögnen – snarare tvärtom. Ett klimat där också den mest oblyga lögn kan klä ut sig till vilken sanning som helst, och i vår sköna nya medievärld nå vemsomhelst, varsomhelst, på ingen tid alls, och användas för att vinna demokratiska val, och sabotera demokratiska val, och få miljoner människor att vägra tro på resultatet av ett demokratiskt val, och få tusentals av dem att gripa till våld för att ändra det.
Lögnen som klimat för ett auktoritärt maktövertagande, om man så vill.

Det som hänt i USA kommer nog inte att hända här, i varje fall inte på det sättet, men lögnens klimat tränger sig på i land efter land – också här. Också vi står inför utmaningen att försvara och bevara ett demokratiskt styre i ett politiskt klimat där det blir allt svårare att skilja mellan sant och falskt, verkligt och overkligt, och allt lättare att skapa fotfäste för vilka lögner som helst.
Den fråga som Lögnens politiska klimat ställer oss inför är helt enkelt; hur kan vi fortsätta att bedriva politik med demokratin i behåll?
Vad kan vi säga och göra i ett klimat där vad vi än säger och gör riskerar att misstänkliggöras ch uppfattas som lögn?

Ärligt talat – jag vet inte.
Det här klimatet är nytt för oss alla och klimatförändringen är pågående.
Vad jag tror mig veta är att vi måste bli mer uppmärksamma på risken att med också till synes obetydliga och oskyldiga halvsanningar och halvlögner föda och göda ett klimat där gränsen mellan sant och falskt växer igen, och demokratin till sist blir omöjlig att försvara.
Det är mot den bakgrunden som ändringen i ett regeringsdokument, från att säga en sak till att säga en helt annan, suddandet i historien om man så vill, bör ges de proportioner det förtjänar.