Krönika i Journalisten den 27 april 2004

Vad driver motorjournalistiken?

-----------
Om försäljningen av bilar och journalister
------------

I det symboliska spaltutrymmet runt bilannonserna i Dagens Nyheters motorbilaga (fem av tjugoåtta sidor lördagen den 17 april) finns så kallat redaktionellt material. Det består av artiklar och krönikor som huvudsakligen går ut på samma sak som annonserna, nämligen att göra reklam för bilar och bilism.
Visserligen kan det redaktionella materialet ibland se ut som konsumentupplysning, det vill säga tester av bilmärken och bilprylar, men ganska snart upptäcker man att också testerna är symboliska.
Den enda minusegenskapen som Dagens Nyheters idogt testande journalister finner hos exempelvis bilmodellen Lexus RX 300 (grundpris 415 900 kronor) är ”anonym design”. Mot detta står att bilmodellen är ”komfortabel”, ”lättkörd” och ”säker”. Motsvarande test av Porsche Cayenne (grundpris 479 000 kronor) ger på minussidan ”svårstängd baklucka och dyra tillval” och på plussidan ”stark image”, ”säker”, ”terrängkung med lågväxel” och ”inspirerande att köra för sin klass och storlek”. Låt mig gissa att ”dyra tillval” inte betraktas som något större minus för köparna av en Porsche Cayenne.
Efter en motsvarande insats bakom ratten på nya Mercedes Benz SLK (351 900 kronor), testkörd på smala vägar i vad som av bilderna att döma ser ut att vara bergstrakterna norr om Rivieran, sammanfattar Dagens Nyheter resultatet i en rubrik på motorbilagans första sida, infälld i en halvsidesbild av en mercedesstjärna mot bordellröd lack: ”NÖJESMASKINEN”. Den fördjupande underrubriken lyder: ”Stjärnan är stor och linjerna harmoniska”. På minussidan noteras visserligen ”trångt bagageutrymme” (hur många stenhårda mil i rivieramiljö har krävts för att komma fram till det?) men detta uppvägs med råge av plussidans ”design”, köregenskaper”. ”teknik” och ”andrahandsvärde”.
Man förstår att Dagens Nyheters testjournalister har tvingats till ett hårt slit och många tröttande mil bakom ratten i sina respektive testbilar, som jag utgår ifrån har inköpts eller inhyrts av Dagens Nyheter till gängse marknadspris, för att komma fram till dessa informativa slutsatser.

Att Dagens Nyheter likväl tvingats att spara pengar också på motorbilagan förstår man av det faktum att bilderna på den bordellröda Mercedesen i rivieramiljö är tagna av testreportern själv, en av bilderna försedd med bildtexten: ”Bland lyxiga båtar i flödande sol gör en SLK aldrig bort sig.” 
Nej, det gör den nog inte. Det enda som gör bort sig i de här bilagorna är journalistiken. Man kunde exempelvis tycka att bensinförbrukningen skulle vara en minusfaktor för en bil som drar uppemot en och halv liter milen vilket bilar med V6-motorer regelmässigt drar. För att inte tala om stadsjeepar med V-8-motorer som regelmässigt drar uppemot två liter per mil eller mer
Men så icke i Dagens Nyheters motorbilaga. Tvärtom läser jag i en krönika på första sidan av den bilaga som domineras av kampen mellan Lexus RX 300 och Porsche Cayenne att kritiken mot stadsjeeparna är ”överdriven”
Vad är överdrivet? Trafikskaderiskerna för dem som ännu inte förskansat sig i en stadsjeep? Den groteska överdimensioneringen av bilar som till nittiofem procent framförs på välasfalterade vägar i stadsmiljö? Den demonstrativa likgiltigheten för hushållningen med en ändlig energikälla och belastningen av en alltmer stressad miljö
”Misstanken gror”, skriver reportern, att ”det kanske är något i stadsjeepens själva uppenbarelse som retar?”
Ja, kanske det, och av exempelvis ovan nämnda skäl
”Låt oss utgå från att landets bilägare vet att välja bil efter behov”, insisterar DNs motorreporter och pekar på det kraftigt växande behovet av att ”ta sig fram på leriga eller snöiga skogsbilvägar och dra två ton tunga släp”.

Jag förstår att den som vill göra ett upplyst och ansvarsfullt val av bil eller läsa om andra aspekter av bilar och bilkultur än trånga bakluckor och ”suverän körglädje” numera har föga att hämta i det till journalistisk produkt förklädda reklam- och propagandablad för bilindustrin som Dagens Nyheters motorbilaga numera utgör. Jag förstår också att bilagans allt överskuggande värde för Dagens Nyheter ligger i annonserna och inte i journalistiken
Vad jag inte förstår är de journalister som gladeligen fyller det symboliska spaltutrymmet runt annonserna med texter som inte bara överskrider den förbjudna gränsen mellan redaktionell text och kommersiell reklam utan som tycks utgå från att gränsen inte längre existerar
Är det någon som längre bryr sig?